Funderingar på en söndag!

Idag är det en sådan där dag som man pular lite hemma och samtidigt funderar en del över det som hänt den senaste tiden och på vad framtiden kan ha att komma med.
Jag har iaf funderat så väldigt mkt på en sak....och det är varför har killar så otroligt svårt att våga visa känslor?
Jag tänkte bla på det i fredags på begravningen då jag såg stora,tuffa killar som bröt ihop och började gråta, när deras bästa vän gått bort.

Men frågan är OM de visade sina känslor lika öppet medans han levde!?

Visar vi tillräckligt med känslor för de vi bryr oss om? Talar vi om för våra nära och kära hur mkt de betyder för oss tillräckligt ofta?

Ibland känns det som om "vissa" skäms för att tala om hur mkt man betyder för dem, och framförallt när det är jobbigt med em massa känslor som går upp och ner.
Man säger/skriver att man älskar någon...men det är ju bara ord!
Vad betyder det egentligen?

Kärlek för mig är ,att man visar det genom att vilja tillbringa tid med den man älskar, man vill vara nära och känna närheten från den personen.
Då menar jag både fysisk och psykisk närhet.
Man kan skriva "Jag älskar dig" i sms och mail men sedan då....???

Varför är det så svårt att erkänna att man misslyckats?Att man har gjort fel?
Jag gör många fel och jag kanske inte är medveten om alla mina fel och brister, men jag står för det jag gör och jag talar om för de jag älskar att jag älskar dem, så ofta jag kan.

Dessutom så tror jag att jag visar det oxå genom att höra av mig och vilja träffas och umgås....men tyvärr så räckte det inte för en person som betydde väldigt mkt för mig under nästan ett år!?
Det tråkiga var att när jag sedan gjorde slut så fick jag inte heller någon reaktion på hans känslor, eller vad han ville, mer än att han bara skrev kallt att det var inte meningen, vi hade för olika agendor.....osv...
Inte ens en liten komnetar på det jag tyckt varit fel....vilket var helt värdsliga saker som går att göra något åt...
dvs OM man vill!


       

Kommentarer
Postat av: olgs

Livet är så. DÅ man vet att man har personen vid sidan, varje dag, varje kväll,varje morgon då vet man bara det men när personen inte längre finns, det är då man öppnar ögonen, då man vågar öppna de och inser liksom, shit, nu finns inte personen längre som man var van vid att se varje dag, det är nu jag behöver honom/henne mer än någonsin, men är försent. Undrar vad det är som gör att vi inser för sent, att man inte uppskattar det man har nu medans man har det och inte sen. Livet är mig fan konstigt Hahahhaa :P



KRAMIS! Mysiga tofflor btw:P

2008-11-23 @ 14:10:44
URL: http://icee.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0