Tankar om känslor!



Lite tankar så här på vårkanten...
Just nu är jag inne i en period då jag funderar mkt, fast iofs så funderar jag nog ganska mkt alltid,
man kan nog säga att jag är en "funderare" KANSKE...Ha ha ha
Skämt å sido...
Det har hänt mkt i mitt liv de senaste åren, både positiva och negativa saker,
och det har ju oxå självklart påverkat mig positivt och negativt.
Men nu har jag bearbetat mkt av mitt liv och mina upplevelser och mår riktigt bra för tillfället,
tom så bra att jag saknar någon att dela mina upplevelser med.
Jag saknar någon att mysa med och gå mysiga romantiska promenader med ,
och ha mysiga hemmakvällar...ha ha ha ...nu börjar det nästan låta som en kontaktannons.

Frågan är bara ...
NÄR är man redo att ge sig in i ett nytt förhållande?
NÄR ska man släppa taget om det gamla och börja se framåt?

Svaret...kanske är....
När man känner sig redo, dvs lagt allt gammalt bakom sig!
När man inte får något gensvar...det är ju inte bara en som ska kämpa!

Det är alltid svårt med dessa känslor.
Hjärtat och hjärnan säger ju inte alltid samma sak, och frågan är då, vilken ska man följa?

Jag tror inte att någon (egentligen) vill vara ensam, även om jag trivs väldigt bra med det just nu, men självklart så vill jag oxå hitta någon som delar mina intressen (kanske inte alla), men som är i samma fas i livet som jag och som vill uppleva samma saker som jag.
Men jag måste säga att de första månaderna i ett nytt förhållande är en pina, iaf så upplever jag det så.
Varför?
Jo för att man har ju ingen aning om hur det kommer att bli, och vart det ska leda. 
Man känner ju inte varandra!
Kan man inte bara hoppa över den första tiden och gå rakt in i tryggheten....
fast det skulle ju iofs vara ganska så trist oxå.
Men jag är en människa som måste känna trygghet i förhållandet från första stund,
annars funkar inte jag som människa, och då ger jag upp.
 Jag måste känna tillit och ha stort förtroende till min partner och känna att han vill samma sak som jag.
Dessutom så måste han få mig att känna mig attraktiv, även de dagarna då jag bara vill gå i mina myskläder.

Ha ha ha...ja det var många tankar på en och samma gång!
Men det är väl kanske sånt som många funderar på just nu när vårkänslorna börjar hetta till ;-)
Nåja...det är sånt som kommer då man minst anar det, och det går inte att skynda på.

Kramar till er alla!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0