Den röda skon. (Kapitel 6)

Väl nere på redaktionen letade hon upp  redaktören, Mikael Svensson, och han satt som vanligt på sitt rum och läste artiklar som skulle publiceras i nästa nummer av tidningen.
Han lyste genast upp när han fick se henne komma in och reste sig för att gå fram och ge henne en kram.
De hade alltid en väldigt familjär stämning på redaktionen och Annabelle kände sig alltid väldigt välkommen när hon kom dit.

- Jasså du är redan klar? Frågade han glatt.
- Jag satt till sènt inatt och ska bara rènskriva den, men du kan ju titta igenom det först. Svarade hon.
- Toppen! Får jag se? Han sträckte sig efter hennes mapp som hon hade skrivit ner allt på, och gick och satte sig bakom sitt skrivbord igen och började läsa.
- Slå dig ner, och ta gärna en kopp kaffe om du vill ha.

Annabelle gick fram till kaffeautomaten som stod vid hans dörr och valde en cafè au lait.
Micke var en storförbrukare av kaffe, mestadels svart, men ibland lyxade han till det och tog en espresso eller  vid högtidliga tillfällen så kunde han tom ta en cappuchino.
Micke var en relativt storvuxen, vältränad, man i 35 års åldern.
Han var singel och Annabelle undrade ofta varför, för han såg bra ut och var väldigt trevlig och ödmjuk och brydde sig alltid om hur  alla mådde.

Efter att ha suttit och läst i ca 5 minuter, tittar han upp rakt på Annabelle.
- Det var det bästa jag läst på väldigt länge! Vilken känsla! Det är ju som om du känner karln innan och utan, är det säkert att du inte träffat honom förut?

Annabelle pustade ut av lättnad, och gav till ett skratt.
- Nej jag lovar, det var absolut första gången. Svarade hon lyckligt.
- Skynda dig att rènskriva detta och skicka ner det till tryckaren så vi får med det i nästa nummer.
Och skynda dig hit igen så jag får ge dig nästa uppdrag.

Hon skyndade sig ut och satte sig vid en data, som hon brukar låna när hon är på redaktionen.

När hon äntligen tryckte på "send" så kände hon ett lyckorus genom hela kroppen, och hon skrek "JIPPI", inom sig, och ungefär i samma ögonblick ringde det på hennes telefon, och hon stelnade till. Det var Brian som ringde.

De bestämde att han skulle komma och hämta henne vid tidningen och så skulle han bjuda henne på lunch.
Plötsligt ser hon en liten röd Porsche svänga upp utanför entrèn, och bakom ratten sitter Brian.
Han skyndar sig ut och öppnar bildörren för Annabelle, och när hon kommer fram till bilen ger han henne en kyss på kinden innan hon sätter sig.
Åter igen känner hon hur hela hennes kropp bara skälver och hon blir nervös.

- Jag hade tänkt att göra en liten utflykt om det är ok för dig, frågar han henne när han klivit in i bilen igen
- Det låter spännande! Svarar hon. -Vems är bilen?
Han ser på henne och ler.
- Jag har just köpt den. Svarade han glatt.
- Köpt? Frågade hon.
- Ja jag kommer snart tillbaka till Sverige igen och det kommer jag att fortsätta göra, eftersom vi ska starta upp företaget här, och då måste jag ju ha en bil, svarade han.

Han kör ut mot Djurgården och förbi Grönalund, och ännu en bit till, innan han till slut stannar bilen vid en liten parkering.
Han går runt bilen och öppnar dörren för henne ännu en gång, exakt som en gentleman, och det var hon knappast van vid här hemma i Sverige. De svenska killarna tycks ha svårt för sådana gentlemannatrick.
Han lägger armen om ryggen på henne för att visa vägen, och de går genom en liten allè med träd och fram till en liten skogsdunge, där han stannar.
- Här tänkte jag att vi skulle äta, säger han.
Annabelle ser sig omkring, det fanns varken någon restaurang eller ens något hus i närheten, så hon blev aningen fundersam.
Då kommer det plötsligt fram en vitklädd kypare från buskaget med en flaska champagne och två glas på en bricka.




Kommentarer
Postat av: Maria

Oj oj, du de här blir ju bara bättre och bättre... Är ju så man önska att man vore denna Annabell..

Hur härligt låter de inte! Men tydligen så finns dessa härliga män endast i romaner... Eller?

Bamsekram!

2009-11-06 @ 10:40:53
Postat av: Anonym

Ursäkta mig, men detta är inte bra ... alltför klyschigt upplägg för att engagera mig (och lite grammatiska fel.) Jag har visserligen inte läst de andra 5 kapitlen ...

Du behöver inte publicera denna kommentar, ville bara säga att min mening! Men skriv på, övning ger färdighet! Tips: läs en bok du gillar och kolla in hur den personen har skrivit. Less is more, liksom! :-)

2009-11-06 @ 18:32:49
Postat av: Pia

Tack för din komentar, jag uppskattar ärlighet, men jag vågar iaf stå för det, men det gör uppenbarligen inte du eftersom du måste vara "anonym"! Fegt tycker jag!

2009-11-06 @ 23:52:29
Postat av: Pia

Ville bara tillägga att jag aldrig utgett mig för att vara något proffs eller någon författare, jag skriver för att jag tycker det är kul och för de som vill och orkar läsa, jag tvingar ingen.

2009-11-06 @ 23:53:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0