Känner mig låg...

Nu har jag kommit in i en "downperiod" igen, och det känns så jobbigt!
Jag känner mig låg och nere och väldigt trött och matt.
Det finns många olika skäl till att jag mår så här, och ett av skälen är ju bla detta med lägenheten och Lindas kommande flytt och alla påfrestningar i samband med det, plus att jag känner mig just nu så oduglig,ensam, fet, blek och ful...
Dessutom så har jag just gjort mina räkningar (något försenat) , och det gjorde mig ju inte direkt på bättre humör heller.

Nu undrar ni säkert , vad f...n pratar Pia om? Vadå ensam?
Hon har ju alltid en massa vänner runt sig och så har hon ju sina vuxna barn!
Javisst har jag många fina och riktigt goa och nära vänner, och jag uppskattar er otroligt mkt, för utan er så vet jag inte hur jag hade stått ut.

Men det saknas någon nära och kär i mitt liv, och just nu har det blivit mer påtagligt än tidigare.
Jag förstår inte att det ska behöva vara så jävla svårt att träffa någon som kan få mig att må bra!
En underbar kille som bryr sig om mig och kan hålla om mig och tala om att jag inte alls är oduglig,fet, blek och ful. Någon som älskar mig för den jag är!
Någon som finns där när jag behöver ha närhet och någon axel att gråta ut mot. Någon som jag kan skratta och ha kul ihop med eller bara mysa och inte behöva göra något om man inte känner för det.

Sitter just nu med tårarna rinnande nerför mina kinder och tittar på "Spårlöst"!
Det är ganska skönt att få gråta ut ibland, även om det är till TV:n, men man behöver få ut de negativa känslor som man har inom sig, likaväl som man behöver skratta ut.


Alla dessa "downkänslor" som jag har nu beror säkert delvis på att mina barn har blivit så stora , den äldsta ska flytta hemifrån och den yngsta har blivit myndig, så ingen behöver sin mamma mer.
Det är en stor omställning i mitt liv som sker just nu, och att dessutom vara ensam, dvs att inte ha någon som bara kan hålla om mig och säga att han finns där om jag behöver, och någon som behöver mig, gör ju inte mitt liv lättare.

Jag vill känna "pirret" igen, och den härliga känslan av att älska igen, och att vara älskad!
Jag saknar "KÄRLEKEN"!





Kommentarer
Postat av: Frk Svensson

Blir ledsen att läsa detta. Alla har vi våra neråt och uppåtgångar, det är dem som gör oss starka (tyvärr). Du har oss, dina vänner och dina barn behöver dig lika mycket nu som förr, de är bara stora nog att fatta egna beslut nu! KRAM!

2010-03-02 @ 20:30:24
URL: http://frksvensson.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0