Mitt liv just nu!

Godmorgon mina vänner!

Igår blev det en lugn Tv-soff-kväll, ensam, inte ens Simba var hemma, och jag måste erkänna att det var riktigt skönt, det händer ju alltför sällan nuförtiden.
Det kanske är fel att säga att jag inte har ett eget "privatliv", men det stämmer ju!
Jag hade just börjat vänja mig med att vara ensam och bo själv, Robin var mest i Jakan hos pappa och farmor och farfar, och Linda hade flyttat hemifrån.

Jag började leva mitt "eget" liv, som "egen" individ, vilket jag inte varit sedan jag var ca 19 år,
då jag träffade mina barns far, och när vi separerade var jag 30 och Robin 4,5 och Linda 9 år.
Vi hade då barnen ca varannan vecka från dess, och Linda började bo hos mig på heltid när hon blev tonåring, dvs ca. från 14-15 års ålder, och Robin fortsatte, och när vi flyttade till Sumpan, var han mer i Jakan ett tag, men nu verkar det som han börjar känna sig mer hemma här i Sumpan, vilket gläder mig.

Äntligen fick jag göra vad jag ville när jag ville!
Jag behövde inte åka hem och laga middag till någon, jag kunde stanna kvar inne i stan, åka till någon kompis eller bara komma hem till tystnad och bara vara "ENSAM".
Min ekonomi var bra, jag kunde tom börja spara pengar, vilket jag aldrig kunnat göra tidigare, jag började unnan mig lite lyx och köpa fina saker och kläder, och planera en resa till USA.

Dessutom började jag se ljust på att kanske tom börja dejta igen.

MEN....så flyttar barnens pappas tjej hem till honom i Jakan (åtminstone så var planen så, och jag vet ej eller bryr mig inte om hur, om eller varför), MEN det resulterade i att Robin började bo hemma på 100% helt plötsligt.

Det viktigaste för mig, och vilken mamma som helst, är iaf att se att sina barn mår bra, när jag ser att Robin mår så bra av att börja jobba och få göra något vettigt på dagarna, han har liksom vuxit och blivit en helt annan person som är både gladare och mer social än förut.
Det värmer en mors hjärta! 

Detta är jag ju inte van vid, och inte heller min ekonomi klarar av det, och det innebär att allt som jag börjat bygga upp raseras på mindre än några månader.

Självklart är det kul och mysigt att ha sonen hemma, men min ekonomi och mitt "egna" liv klarar inte det, på heltid.

Jag är en sådan mamma som självklart vill att min son ska ha det bra, dvs nu när han börjat jobba så behöver han ju matlådor, och en rejäl middag när han kommer hem, och det har iofs gjort att jag börjat tycka om matlagning mer än jag gjort tidigare.

Men min lön klarar inte av att försörja två vuxna varav en son på 19 år, som behöver mkt mat och dryck, m.m.

Självklart ska han börja betala hemma, men inom Handels så släpar lönen en månad efter, det innebär att trots att han jobbat en månad nu, så kommer inte första lönen förrän i mars.
Så detta kommer att bli ännu en tuff månad för mig och min ekonomi.

Var det gäller mitt "egna liv" så måste vi börja komma överenes om att vissa dagar är "mina egna" dagar, så jag måste få vara ensam och göra vad jag vill, och han måste ju kunna umgås och vara hos sin pappa ibland oxå.

Detta innebär att det inte kommer att bli några större utsvävningar var det gäller middagar och äta ute denna månad, och inte heller någon shopping!

Allt handlar bara om inställning, det behöver inte kosta massa pengar!

Grattis på födelsedagen Suzie!
Även ett STORT Grattis till min vän Roger E, som oxå fyller år idag!
Stor KRAM!

Kommentarer
Postat av: Roger

Bra skrivet, tänkvärt. Vad gäller den ekonomiska biten så löser det sig, han förstår ju såklart att han är "vuxen" och jobbar man så måste man bidra till hushållet. Tack för alla gratulationer, både här, fb och sms! Kramar

2011-02-28 @ 10:46:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0