Älskade vovve!

Hej mina kära vänner!
 
Jag vill bara säga att sedan våran älskade hund Simba kom in i mitt liv så har jag vuxit som människa.
Ni kanske undrar vad jag menar!?
Jag har alltid sällskap och villkorslös kärlek, och det har gjort mig till en lugnare, tryggare människa, som uppskattar alla dagar och att få vara ute i naturen, oavsett väder.
Om man inte har hund så förstår man nog inte vad jag pratar om, men jag känner att Simba och jag har en sorts förståelse mellan oss, att vi förstår varandra, och han förstår vad jag säger och hur jag mår, m.m.
 
Han har tidigare sovit i min säng, vilket varit mysigt ibland, men med tanke på hans storlek och vikt, så har det varit ganska jobbigt, jag har ofta fått ligga på kanten av sängen med en tung hund mot min kropp, men nu sedan några veckor tillbaka så har jag envist tränat honom att sova i sin egen bädd bredvid min säng, och det har funkat kanonbra.
Inatt var första gången som han inte kom och försökte krypa upp i sängen en enda gång, och jag vaknade inte heller av att gå på toa, så jag har för första gången på mkt, mkt länge, fått sova oavbrutet en hel natt.
 
Vi möts dagligen av förakt och elaka blickar från människor när vi är ute och går, för att Simba är en "sådan där kamphund". De säger inget men man ser det på deras miner och att de går över på andra sidan gatan.
Jag kan förstå att man har respekt för dessa raser, eller stora hundar, och det ska man ha, men man behöver inte dömma dem bara för att de är vissa raser. 
Men jag måste säga att jag får enormt mkt beröm för Simba oxå, så gott som dagligen får jag höra att jag har en väldigt stilig, vacker, ståtlig, fin, m.m......hund jag har och jag blir så stolt. Han har ju blivit hela 1 dcm smalare runt sin midja den senaste månaden och är nu perfekt i kroppen för en Amstaff-Ambull blandning.
 
Simba är en lugn, otroligt snäll, klok, förstående, lättlärd, duktig, kärleksfull, m.m.....hund.
Han är väldigt "mammig" och otroligt sällskapssjuk och vill gärna ligga i knä på mig när jag sitter i soffan och kollar på tv.
Men sedan har han en tuffare sida mot vissa hundar, och de är ju som oss människor, de gillar ju inte ala, men han får inte heller hälsa på alla (rättare sagt väldigt få).
När han var liten fick han hälsa på alla och leka med alla, han kunde vara i en rastgård med massor av hundar i ala storlekar och raser, men nu har han inte det behovet.
 
Imorgon fyller min älskling 4 år, och ni vet ju att vi haft honom sedan han var 8 veckor gammal liten valp.
Det ska vi fira med hans älskling Vilda och familjen!
 
Jag vill med detta säga att jag älskar min hund så oerhört mycket och han förgyller mitt liv!
Jag är så glad att jag har honom!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0