Kallad till slutcasting för TV-inspelning!

I torsdags var jag på en intervju för ett TV-program som heter "Gifta vid första ögonkastet", och det gick så pass bra att jag blev kallad till deras slutcasting nu på tisdag, dvs de har valt ut mig som en av tjejerna som de vill matcha med någon trevlig man....MEN....Jag har tackat nej.
 
Jag tror iofs att det skulle kunna vara en kul grej och vem vet, kanske skulle de matcha ihop mig med mannen i mitt liv.
Jag fick ett långt mail med många djupgående frågor som de ville att jag skulle svara på om bl.a. vad jag söker hos en man, vad jag tycker är viktigt i en relation, vad jag vill med livet....m.m...m.m....
Det är sedan 4 st experter som går igenom mina svar och ser om det blir någon matchning med någon av männen, och blir det match så blir det bröllop den 2/7-2015....i TV....och det blir första gången vi ses.
Sedan ska man åka på bröllopsresa en vecka och efter det ska man leva ihop i samma lägenhet i 4 veckor för att sedan ta ett beslut om man vill fortsätta vara gifta eller skiljas.
 
Låter sjukt egentligen med tanke på att man börjar nästan i bakvänd ordning.
Tänk om de parar ihop en med en som man bara inte kan med!?
Dessutom....vart ska man bo, i min etta?
Skulle inte tro det!
 
Men som sagt....jag har tackat nej!
 
Ni kanske undrar varför?
Jag är ju visserligen galen och spontan....men bara tanken på att någon annan ska ta kontrollen över mitt liv och bestämma en partner till mig , som jag dessutom ska tvingas leva med i 4 veckor intensivt med, när jag inte ens vet vem det är, eller om jag ens kommer tycka om honom. Det känns oerhört främmande och skrämmande.
 
Inte nog med det så har jag ju nyss börjat ett nytt jobb som jag inte vill riskera att förlora pga ett TV-program, och så har jag ju ingen semester inarbetad, och så är det ju dop m.m....i sommar och våran Polenresa m.m....Så det är ingen bra tajming heller.
Jag är galen nog att gå på intervju och se hur långt jag kommer, men inte galen nog att ställa upp och öppna mig helt för svenska folket i TV.
NU vet jag iaf att jag var tillräckligt intressant för att de ville ha med mig iaf...eller så såg de  kanske mig som en stor utmaning för dem....hahaha...
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0