Varför är livet så komplicerat?

Varför får man inte bara vara lycklig och må bra?
Varför ska allting krånglas till och sättas etiketter på?
Det ska vara si eller det ska vara så.
Varför kan man inte bara leva i nuet och njuta av det man har omkring sig?
Varför söker man alltid något annat, bättre?
 
Jag tror mig vara en väldigt okomplicerad människa idag, men jag har inte alltid varit det.
Det har tagit tid att komma dit jag är idag, och det har varit mycket tårar, svek, m.m. innan jag kunnat bygga upp mitt försvar och min egen självkänsla.
 
Man har varit rädd för att någon ska komma och riva den mur av trygghet som man byggt upp för att skydda sig själv,  men så händer det....
Man träffar någon som man känner förtroende för och som river muren,  jag vågar visa känslor och vara mig själv såsom jag vill vara, rak, ärlig, kärleksfull , omhändertagande, glädjefylld.
Men....
Så är inte den personen där man är.
Vi lever på olika plan, olika stadier i livet.
Vi möts på så många plan och man känner så mkt förtroende och vilja att lära känna denna person mer och bara vara nära, skratta, prata, mysa , stötta, lyssna, kramas, m.m.....
Men det räcker inte!
Man känner sig otillräcklig!
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0