Att fylla 50!

Som ni säkert märkt så händer det en hel del i mitt liv just nu , och dessutom ska jag snart fylla 50 år.
Det magiska 50!
Hälften till 100!
15 år kvar till pension!
Övre medelåldern!
Detta borde ju innebära att man ska vara där man vill vara i livet, och ha lugn och ro och veta vad man vill bli när man blir stor.
Eller?
Är det kanske t.o.m. nu livet börjar?
 
Som sagt för min del har det inte varit lugn och ro den senaste tiden iaf.
Det har varit mycket med köp av ny lägenhet, försäljning av min nuvarande, nytt jobb, flera vänner som fyllt 50 år, ett nytt barnbarn på gång och mitt redan 1,5 åriga barnbarn som jag älskar mer än livet, och så har jag ju min älskade Facebookgrupp som nu blivit 393 medlemmar, och så min egen kommande 50-års dag.
 
Jag måste faktiskt erkänna att jag verkligen längtar tills allt har lagt sig och jag bara kan få landa i mitt nya hem och mitt nya jobb, och lägga allt det andra bakom mig, och bara få njuta av livet i lugn och ro......
 
Fast vem försöker jag egentligen lura?
Mitt liv har väl alltid innehållit mycket fart och fläkt, och jag tycker om att ha mycket på gång och många bollar i luften, som man säger.
Men jag vill landa och känna inre ro.
 
Jag har inte känt av någon 50-års kris, och det kan ju bero på att jag haft så fullt upp, så den kanske kommer efter när det lugnat ner sig, eller så förhoppningsvis kommer den inte alls.
 
Jag anser iaf att jag åstakommit mycket i mitt liv än så länge (så här halvvägs).
Jag har fått 2 underbara barn som jag älskar och önskar allt väl, och jag har ett underbart barnbarn på drygt 1,5 år och ett till som kommer i slutet av juni, jag har varit förlovad 2 ggr, gift en gång, sambo 2 ggr, bott på 8 olika ställen (blir 9 med nya) som vuxen, rest en del, fått många fina vänner, har delad vårdnad om världens finaste och bästa hund, haft tur med jobb och bara varit arbetslös (officiellt) i ca 2 veckor i hela mitt liv, och har nu ett nytt spännande jobb som jag trivs jätte bra med.....och jag får snart flytta in i min alldeles egna  nyköpta/nybyggda  lägenhet närmare min dotter och hennes familj.
 
Så vad mer kan jag egentligen begära!?
En man kanske ni tänker då!?
Men varför?
Jag trivs bra med att vara själv och få göra vad jag vill, när jag vill, och inte ha någon som suger energi och ger mig bekymmer. Men det är klart att dyker det upp en likasinnad som ger mig energi och vill njuta av livet så som jag vill så kanske .... Men det ska mycket till för att jag ska släppa mitt singelliv igen!
 
Jag vill med detta säga att jag är en väldigt lyckligt lottad (snart) 50-åring, som älskar livet och allt vad det har att erbjuda!
 
Igår hade jag en myskväll med mitt barnbarn när hennes föräldrar var ute på bio och firade Sebbes födelsedag, och innan dess var det kalas.
 
Balkongen högst upp är min.
Den underbara tårtan som Linda gjort.
Nicole med ett flätdeadem som jag köpt till henne.
Grattis pappa!
Nicole spelade en trudelutt för pappa och oss andra.
Även Simba blev lite bortskämd efter våran 2 timmars promenad, han serverades lunch i sängen.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0